Själstavla – Lita på processen

För några månader sedan fick jag ett budskap som berättade att jag har en ängel med mig just nu som själv är konstnär. Hon är med mig för att hjälpa mig att utveckla min konst och hon tyckte att jag skulle göra något man brukar kalla för själstavlor. Det är en tavla där man kanaliserat in färger, symboler, motiv etc. utifrån beställarens själ. Tavlan kan visa vart man står vid tillfället när den görs eller så kan den visa vem själen är. Jag har länge velat göra sådana tavlor men inte vetat hur. Jag har aldrig kunnat kanalisera på beställning, mina kanaliseringar kommer spontant.

Jag är med i en konstnärlig utmaning nu under sommaren där vi jobbar med Mixed Media. Utmaningen är på 30 dagar och vi får olika konstnärliga uppgifter varje dag. En av uppgifterna var att måla med olika färger utan att det skulle bli något, bara leka med färgen. Jag passade på att prova lite nya färger jag köpt och målade på. Jag älskar att bara måla med färger utan att det ska bli något speciellt.

Dagen efter skulle vi titta på målningen och se om något ploppade upp som vi kunde förstärka och eventuellt måla fram.
Jag en kvinna komma i full fart framåt. Hon hade en röd klänning eller schal runt sig och hon var inte helt glad. Man kunde se på henne att hon gått igenom en hel del för att kunna komma ut som hon gjorde nu. Hon var kompromisslös.
Till höger om henne såg jag ett mansansikte ploppa fram, ett väldigt bestämt mansansikte och han kändes som en klippa. Han var i färgen turkos.
Till vänster om henne såg jag en annan figur ploppa fram. Det var en äldre kvinna med håret uppsatt i knut i nacken. Hon var med kvinnan från andra sidan och kändes väldigt kärleksfull. Hon stod och tittade på kvinnan med lite förundrad känsla. Hon gjorde inget utan bara fanns där.

Jag började måla fram figurerna och började med damen i grönt. Hon var lätt att måla fram, hon var där hon var, trygg och lugn i sin energi. Lite avvaktande men tydlig. Sen målade jag fram den turkosa mannen. Han var inte lika lätt att få fram, han krävde lite processande för att stiga fram fullt ut. Och sen var det dags för kvinnan och nu blev det spännande. Hon visade fram sig i det närmsta som en zombie, likblek i ansiktet med endast svaga konturer. Det visade mig att hon var på väg ut ur ett stadie där hon inte varit fullt ut levande. Att hon var på väg ut ur det stadiet förstod jag eftersom det var tydligt att hon var i rörelse och att hon såg väldigt bestämd ut i den första bilden. Här fick processen vila över natten för att fortsätta dagen efter.

Dagen efter hade hon fått lite mer färg på kinderna och jag målade fram hennes färger och hon fick lite mer verklighetstroget hår. Hon hade en stor röd mun och stora blå ögon och hade ett lite slitet uttryck i sitt ansikte. Klippmannen fick lite tydligare konturer eftersom han i sin energi var väldigt bestämd och orubblig. Jag funderade på om målningen var klar men den kändes tom, som att något fattades.

I min konstnärsutmaning fick vi denna dag uppgiften att lägga in text i våra målningar. Vi skulle fundera på vad intentionen till målningen var och sedan skriva in en text. Min intention från början var ju ingen alls eftersom jag bara provade mina nya färger men när jag kände in tavlan kom några ord som förföljt mig på gott och ont de senaste åren. Trust the process.
Jag blev även visad hur denna kvinna gått genom eld och vatten för att komma dit hon är i dag, hur hon haft sin manlige guide vid sin sida som en stabil klippa och sin kvinnliga guide som stöd och tröst. Hon hade långt ifrån alltid känt av deras existens och hade därför under hela sin väg varit tvungen att ha tillit till processen. Hon hade vacklat många gånger men hade även i de mörkaste stunder haft någon form av tillit till att processen gjorde det som skulle göras. Dessa ord ville stå på både svenska, engelska och spanska och jag förstod att detta var min egen själstavla.

 

Kanske är detta startskottet för den uppgift min konstnärsängel har för mig?
Att göra tavlor som visar människor deras själs resa?
Det är ett uppdrag jag skulle älska att ta mig an ❤

 

Med värme
Annette

 

 

”Lita på processen”

”Lita på processen”

Det är ord som har triggat mig i perioder. Ibland har de känts väldigt trygga och harmoniska och ibland har de känts stickiga och retsamma. Jag har fått en annan bild av uttrycket nu efter allt som frigjorts i mig det sista året.

Innan tänkte jag nog mest att processen har sin gång och det är bara att följa med. Processen var den som bestämde. Dock var det inte så ofta jag klarade att bara följa med. Jag kämpade och kämpade för att mitt liv skulle bli som jag ville. När det inte blev så, ja då gav jag upp och ”litade på processen” en stund. Tills jag hade hämtat andan så pass att jag kunde ta upp stridsyxan igen. Processen? Vilken process?

Kan man skapa i sitt liv eller är allt förutbestämt? Eller kan man skapa en del och vissa delar är förutbestämda? Det har varit min stora livsfråga. I somras fick jag mitt svar. Ett svar genom Gary Douglas, grundare av Access Consciousness. Ironiskt egentligen, i Access söker man inga svar utan man lever i frågan. Ett svar låser alltid energin och i Access vill man oftast utvecklas vidare. Men jag fick mitt svar. Det är inte ett svar som jag har i mitt huvud utan jag fick tillgång till min egen medvetenhet i frågan. Jag visste hela tiden men vågade inte lita på det jag visste.
Svaret jag fick var inte så annorlunda mot den information jag själv fått från mina guider för flera år sedan. Den information jag då fick var att så länge vi befinner oss i karmatiden kan vi inte skapa. När vi går ur den då kan vi börja skapa våra liv själva. Alla går ur karmatiden vid olika tidpunkter. Svaret jag fick från Gary Douglas var en process som frigjorde mig från den odödliga själen. Så länge vi har en odödlig själ är vi fast i vad han kallar ”no choice universe”. Vi är oändliga varelser som begränsar oss genom en odödlig själ. Karma. Det är olika ord på samma fenomen.

Oavsett ord så upplever jag att detta är vad som händer och därmed får orden ”lita på processen” en annan innebörd.
Om det nu är så att vi är oändliga varelser? Vad spelar det då för roll vad som händer i detta livet? Och om inte karma finns? Då behöver vi ju inte sitta fast i jobbiga relationer eller situationer för att vi har läxor att lära? Eller?
Tänk om vi istället skulle våga oss på att göra det som känns roligt? Det vi blir glada av? Våga vara oss själva fullt ut även om det får omgivningen att rynka på näsan? Tänk om vi skulle sluta värdera allt som bra och dåligt, gott och ont….. Och bara göra det som känns lätt i hjärtat? Hur skulle livet se ut då? Vilka möjligheter skulle då dyka upp?

Processen i mina ögon är numer att följa med i flödet, läsa energin, förändra den där jag vill att den ska förändras och välja det som känns lätt för mig. Försöka mig på lite timing. Processen är inte statisk utan dynamisk. I mycket kan jag styra processen med mina val. Den går än hit och än dit som ett flöde av gyllene energi. Där jag öppnar en väg flödar den och där jag stänger en dörr vänder den.
För att veta när man ska öppna och när man ska stänga krävs en hel del medvetenhet och närvaro. Det kommer när man ställer frågor till universum. Ställ dina frågor, sök inte svaret utan vänta istället in insikten som ger dig den information du behöver. När du har den information du behöver gör du ditt val utifrån vad som känns rätt för just dig.

Magi och praktik!Vad är processen för dig?